Ja jag vet,,jag ahr inte skrivit mycket. Men har haft så satans mycket att göra bara. Vi har nu iallafall gått igenom den jobbigaste veckan på hela utbildninge då c-uppsatsen skulle upp på seminarium och vi skulle opponera på någon annans arbete. Det var ett helvete, det är det bästa ordet jag har som kan beskriva eländet. Upp på detta har det varit massa att greja med huset, det har varit visning osv. Sen har det väl varit lite trassel med andra delar av mitt liv med vilket förstås inte är roligt alls. Har känt mig totalt sönderstressad de senaste 1,5-2 veckorna. Men nu just idag känner jag att jag kan börja ta nya tag. Har inte mått bra idag rent fysiskt men ändå känner jag mig gladare och mer tillfreds än jag gjort på länge. Vet inte vad det kan bero på riktigt. En del i det är att jag för en gångs skull har analyserat mitt eget beteende och vad jag kan göra annorlunda för att göra mig själv (och andra) mer lyckliga. Det är ju så lätt att lägga ansvaret för ens bekymmer på andra, skylla ifrån sig. Men sanningen är ju som dom brukar säg "man är sin egen lyckas smed". Är man inte nöjd med hur man har det så får man ju försöka se till att förbättra oddsen så att säga, göra något åt det. Och som jag skriver i dagens rubrik så kan man inte uppleva kärlek om man inte är redo att riskera att bli sårad. Är du engagerad i något eller någon har man bra chanser att känna lycka och kärlek men det betyder också att man blottar sig,man riskerar att förlora något. Egentligen ingen svår matematik men ibland krävs det något för att man ska inse dessa grundläggande fakta i livet.
Givetvis pratar jag om relationer och saker som sker i mitt liv "irl" men även om den här bloggen på sätt och vis. Jag kan känns mig lite blottlagd , jag riskerar att göra mig själv till allmänt åtlöje. Men jag känner ändå ett behov av att sammanfatta mitt liv, se mitt livs egentliga mening (oj vad djupt det lät) och jag känner att det här ger mig något. För att fortsätta citera peter Strang så gäller det att skilja på huvudsak och bisak.
Ja men åhh tänker ni väl nu,,sluta flumma för guds skull människa! Hur går det då med vikten? Njae,,eh,,står still på 73 kg. Men har inte tränat någonting (och jag skyller faktiskt ifrån mig för jag har haft så rysligt mycket att göra och varit sjuk hur mycket som helst). Däremot skyller jag inte ifrån mig att jag slarvat väldigt med maten de senaste 2,5 månaderna...harkel. Men som sagt, kanske klarar jag av att ta nya tag även här? Ja jag tror det. Ska göra ett ordenligt försök imorgon (måndag,,,hehe)... Önskar mig nya bröst med..Min "tutt-Lisa" har ju fått sina nu...*fuskigt*....Jag vill också ha vackert yppiga bröst....haha. Man duger som man är? Pyttsan!(säga definitivt med en stor glimt iögat).
Nåt mer nytt? Ja jag har lite småprojekt för mig. Ska inreda min lilla minibalkong (dra upp pelargonsticklingar och göra ett mosaikbord). Sen har jag bestämt mig för att välja inriktning på den valbara kursen i skolan och då kommer jag välja palliativ omvårdnad. Kan vara en aning oväntat men det känns helrätt för jag tror jag har rätt kvaliteer för denna slags omvårdnad.
Nog nu....PUSS och KRAM
ps.Bilder läggs i imorgon. Mitt mobila bredband verkar vara för sömnigt ikväll..
