Operationsberättelsen som är publicerad av mig på familjeliv 13 maj. Berättelsen är inte uppdaterad utan är i originalutförande så vissa fakta stämmer inte. Väger inte så mycket längre och är faktiskt singel numera (tror det får bli ett helt eget inlägg om det senare)

skrivet: 13 maj-07
Ska försöka mig på en operationsberättelse. Söndag 6/5:Konstigt nog va allt det där nervösa pirret jag känt innan helt bortblåst. Förra gången jag skulle skrivas in ( för de som inte vet ställdes op in sist pga överbeläggning) var jag ett nervvrak dagarna innan och allt låg färdigpackat vid dörren, allt var planerat i minsta detalj. Söndagen kom och gick utan att jag tänkte speciellt mycket på morgondagens händelser. MÅndag 7/5: Jaha idag va alltså dagen då jag skulle läggas in. Jag funderade mycket på om operationen skulle bli av denna gången och jag kunde inte riktigt ta till mig lyckönskningar från släkt och vänner. Jag skulle med allra största säkerhet komma hemfarande framåt eftermiddagen i vilket fall. Jag lämnade dottern på dagis vid 9.30. Pussade henne och sa hur mycket jag älskade henne. Nog smög det med en liten tår iaf. Men det var inte som sist då jag snyftade hela vägen från dagis. När jag kom hem igen kom jag på att jag inte "uppdaterat" väskan sen sist. Jag hade plockat kläder och annat därifrån under de 3 veckorna som gått. Jag plockade iaf ihop så jag hade allt. Gick även till affären för att inhandla ett nytt balsam för det hade jag minsann använt upp (har ett tjockt långt hår som jag vet inte skulle gilla hibiscruben). Jag var även och tpg ut en hundring eftersom jag bestämt mig för att ta bussen in till sjukhuset. Bara onödigt att bilen skulle bli stående där hela veckan. 12.30 tog jag iaf bussen in till varberg och hållplats sjukhuset, en färd på ca 20 minuter. När jag kom fram styrde jag mina steg till labbet där bastest togs (ifall det skulle behövas blod under operationen, vilket det också behövdes) Men det tog lång tid på labbet, mina remisser hade inte kommit fram -gången så det blev många samtal innan lab.tanten kom fram till vad som skulle tas trots att jag bestämt envisades med att jag visste (eftersom dom upplyste mig om det förrs gången) Efteråt gick jag med mina stora mega-väska upp till avdelning 2A. Blev placerad i samma soffa som förra gången med uppmaning att vänta in ledig personal.En timma gick och jag fick den där gnagande känslan om att något inte stod rätt till, nu skickar dom hem mig tänkte jag. Men till slut kom en manlig sjuksköterska fram (samma som jag fick träffa förra gången) och vi steg in på en läkar.exp för att ha ett ankomstsamtal. Fick sedan mitt rum, ett enkelrum! Så härligt, med egen tv och allt. Dom hade varit snälla och beställt soppa till mig inför kvällsmaten men jag som är så kräsen kunde absolut inte tänka mig sparrissoppa så jag fick skicka sambon att köpa en jättegod färdiglagad soppa med kyckling från affären som jag värmde i micron. Det va nog det enda jag målet jag fick i mig under den dagen. Jo en modifast hade jag fått i mig till frukosten med. Låg under kvällen i mitt fina rum och glodde lite på tv och läste lite. Ringde mamma och tjatade lite. Men jag var så enormt trött eftersom dottern hade väckt mig ovanligt tidigt. Men jag fick allt hålla mig vaken ett litet slag till. Personalen hade varit inne och berättat att jag skulle ha en specialsäng som alla gbp opererade hade, men den jag skulle ha var inte ledig ännu. Vid 20-tiden kom dom och berättade att sängen var ledig och medans dom joxade ut och in med sängar och bäddade rent igen passade jag på att slinka in för en liten kärleksstund med hibiscruben.. ...det var för övrigt ingen vidare trevlig duchning. Det där jäkla medlet sved när det rann in i öronen och gjorde mitt tjocka långa hår precis som jag läst,,,till en stor svintoboll! Fick på mig nattskjorta och rena underbyxor. Kröp ner mellan dom rena släta lakanen och fick mig en insomningstablett och en spruta med blodförtunnande i magen. Sen sov jag gottigottgott hela natten. 8/5..:OP-dagen!! Vaknade vid 05.00 av att en uska va inne hos mig för att få in mig i duschen och sen linda mina ben. Jag har dessutom jobabt ihop med henne förra sommaren så det var ett trevligt återseende. Duchade igen med hideous hibiscrub och fick på mig op-rock och placerade mig i sängen för mumifiering. Hon lindade och lindande om. Det bara korvade sig. Jag hjälpte hela tiden till eftersom jag är pretty good med att linda bandage. På slutet längst upp på låret gav hon upp och jag fick själv linda det sista. Det bidde ju aldrig så bra när hon försökte och försökte. Jahapp. Vid 7.15 kom min transportkille som skulle forsla mig ner till operation. Och jäklar säger jag bara, dom där nya sängarna är INTE lättstyrda. Vilket sjå den stackars killen hade innan vi slutligen nådde operation. Blev placerad i vänterum där jag låg och lallade lite för mig själv. Hade fått en lugnande tablett så jag var totalt oberörd och kände inte mig det minsta orolig. Vid ca 7,40 tog sköterskan min säng och körde mig fram till ett förberedelserum , sen fick jag promenixa fram till operationssängen och lägga. mig. Och gud va rara och snälla dom va på operation. Dom lindade in mig i uppvärmda täcken och va så snälla hela tiden. Men nu började problem nummer ett. Varje gång dom skulle försöka sätta pvk sprack kärlet och jag fick enorma blodutgjutelser under huden (det är lustigt eftersom jag kvällen innan ifrågasatt varför man vågar ge blodförtunnande inför operationen med tanke på blödningsrisken, men fick då svaret att denna operation va så "oblodig" att det absolut inte va nån fara).Mina armar är nu by the way blåsvarta från armbåde och ner på händerna. Iaf så lyckades två pvk:er sättas innan jag rullades in på op-salen, fler skulle sättas under operationen. Där kom narkosläkaren som också va så rar och snäll och jag fick gotta i pvk:n som gjorde mig helvimsig. Dom grejade och hade sig en bra stund och jag bad om mer lugnande och blev totalt uppe i det blå. Men det kändes så bra så bra. Jag fick andas i masken med lite syrgas och nån mer "förberedande" gas. Slutligen sa dom till mig att det var dags för mig att sova och rätt va det va så va det kolsvart. Vaknade av att det jag hörde flera röster runt mitt huvud. Jag såg inget men dom visste tydligen att jag var vaken för dom berättade att operationen gått bra. Tror att jag frågade om det blev snitt. Vaknade till lite senare när klockan va säkert 15-16 på eftermiddagen. Nu va jag på postop och mådde jävla så dåligt. Fy vad hemskt det va. Min operation hade tagit 6,5 timma och jag hade (vad va det jag sa) haft en blödning under operation som ställt till det . Mitt hjärta krånglade och blodtrycket va jättehögt. Jag minns bara hur plågsamt jag tyckte det va. Jag kunde inte ens vrida huvudet och allt susade. Man får inte dricka vatten det första dygnet och jag minns det som nåt av det allra värsta. Va så så torr att jag började hosta upp blodiga intorkade slemklumpar. Jag ska inte gå in på det alltför mycket eftersom jag inte vill avskräcka någon. Men min enda tanke de två första dygnet va "vad har jag gjort, hur kunde jag va så dum"...Det va alltigenom skithemskt. Jag trodde hela tiden att min sista stund va kommen och jag trodde jag skulle dö när som helst. Va helt övertygad.Sambon ringde men jag mindes inget av det samtalet. Tror det varade sisådär en 15 sekunder. 9/5 det kom ändå en morgondag och inte mådde jag bättre. Nu kom något av det mest smärtsamma av hela veckan. Jag skulle på passageröntgen kl 7.30. Blev liggande på den ubersmala bristen i en hel timma eftersom kontrastvätskan vägrade rinna dit den skulle. Fick dricka två förpackningar liggande. Sen fick jag ligga på sidan i 25 minuter. Det gjorde så ont och personalen agerade som att dom aldrig tidigare sett en gbp-patient. Dom frågade om jag aldrig hade testat att banta, om hur jobbigt att skulle bli...yada yada,,,Allt bara susade och jag mådde så dåligt. Va säker på att nåt va fel, men röntgen va ok. Tack gode gud, jag skulle få börja dricka vatten. Fick komma upp på avdelningen.Och där fick jag ett glas vatten att smutta på. Gud så gott det va. De två första dagarna va så hemska. Mitt hjärta hade som sagt börjat slå orytmiskt och snabbt (har haft en liten liten dysfunktion tidigare med) pga blödningen. Jag va jättedålig och fick massa antiemetika och smärtstillande inpumpade i alla dessa "nålar". Jag hade först även e artärnål, en ny erfarenhet som va lite läskig. Det finns inte så mycket mer att skriva om de resterande dagarna. Mådde skit och kräktes om nätterna. Hörde i stort sett ingenting på flera dagar. Har fortfarande extremt dålig hörsel. Men tror att det beror på det höga trycket. Fick på onsdagen en rumskamrat då någon dödssjuk patient behövde mitt enkelrum. Jag fick dela med en tjej som gjort samma op samma dag som mig. Det va trevligt, men jag mådde ju så illa. Fick förklarat att det nog berodde på blödningen. Mådde lite bättre på torsdagen. I fredags åkte jag hem fast jag nog borde stanant kvar över helgen. Mår hyfsat bra nu . Mår skit om nätterna dock och kräks när jag vaknar. Har jättesvårt att sova och har haft stora problem med gaser som inte vill komma ut, yrsel och illamående. Men det går åt rätt håll.Har inte alls haft problem med att få i mig det jag ska. På tal om det, det är dags för mat nu. Har förresten inte gått ner nåt under veckan. Hade snarare gått upp 0,5 kg men det berodde nog på svullnad och övervätskning. Nu har jag tappat 1,5 kg sen igår morse.Hehe,,,och vet ni vad. Jag har nu bmi 38 och räknas nu bara till gruppen "fetma"...Jag väger ju bara 108,5 kg nu,,,smalisen"!!!